I Skåne finns ett levande teater‑ och scenkonstliv för barn och unga. Genom såväl professionella institutioner som fria grupper har barnteater erbjudit generationer barn chansen att möta sagor, dans och musik live — ofta i nära kontakt med publiken. Nedan presenteras fem föreställningar, olika i form men med samma ambition: att väcka fantasi, väcka frågor eller bjuda på skratt och känslor. Var och en har sina karaktärer, berättelse och reaktioner från publik och kritiker.
En av de mest omtalade scenkonstinstitutionerna i Skåne för familjer och barn är Skånes Dansteater i Malmö — där dans, teater och familjeföreställningar blandas med både dramatik och lekfullhet.
Vems lilla mössa flyger — en lekfull berättelse om olikheter och tillhörighet
Föreställningen Vems lilla mössa flyger arrangerades av Skånes Dansteater och riktade sig till barn från cirka 6 år och uppåt. I denna pjäs möter vi en grupp karaktärer med väldigt olika bakgrund och personligheter — där barnens olikheter och individuella särdrag hamnar i centrum. En pojke, en flicka, kanske en utomstående figur med drömmar — alla får sin plats. Handlingen kretsar kring att lära sig acceptera både sig själv och andra, även om man skiljer sig från mängden. Pjäsen blandar humor med värme och skyllde på att det är okej att vara “lite annorlunda”.
Publik och recensenter roade sig över pjäsens charm och subtila budskap. Många lyfte fram att föreställningen lyckades med att göra en viktig fråga begriplig för barn — att det är okej att vara sig själv och samtidigt acceptera andra. En del tyckte att budskapet ibland blev explicit, men det upplevdes ändå äkta och hjärtligt.
Invisible Rulers — dansföreställning om att passa in och hitta sin egen väg
Även denna föreställning spelades hos Skånes Dansteater, i ett program riktat till barn och unga. Invisible Rulers handlar om trycket på att passa in: om vad det innebär att växa upp, att leva i grupp och samtidigt försöka hitta sin egen identitet. I stället för traditionell berättande teater används dans, rörelse, ljud och bild för att gestalta känslor och konflikter — ett poetiskt uttryck för de stora känslorna som kan finnas i en ung persons liv.
Rollkaraktärerna är inte nödvändigtvis definierade som i en klassisk pjäs — i många dansföreställningar är rörelsen, gruppens dynamik och kroppsspråket själva uttrycksmedlet. Men publiken möter olika “gestalter”: den osäkra, den utstötta, den som följer strömmen — samt de som försöker bryta sig loss.
Föreställningen fick beröm för sin modighet: att våga prata om social press och identitet utan att använda ord, utan med dans som språk. Kritiker menade att vissa scener var starka, suggestiva, och träffsäkra för unga — att det är en typ av scenkonst som kan nå långt hos barn och ungdomar. Samtidigt upplevde en del att formen blev lite för abstrakt för yngre barn, att temat riskerade att gå över huvudet på den yngre delen av publiken.
Vem fan säger emba — ungdomsteater med pinsamheter, första kärlek och att stå för sig själv
Vid Malmö Stadsteater (eller snarare den nya filialen på Rosengård) spelades 2025 en ungdomspjäs med titeln Vem fan säger emba. Den riktade sig till ungdomar från ca 12 år och uppåt. Berättelsen kretsar kring Lova och David — två åttondeklassare som hamnar i en pinsam situation när David glömmer låsa toaletten och Lova av misstag öppnar dörren på det värsta möjliga ögonblicket. Det blir startskottet för en osäker men intensiv ungdomsförälskelse, fylld av förvirring, fniss och känslan av att bli sedd — men också rädslan för att stå för vem man är. I rollerna syntes bland annat skådespelarna nämnda i programmet: Ida Knapp Drougge, Vincent Pellegrini och Sasha Becker.
Pjäsen beskrevs i press och publik som modig och ärlig — den vågade visa en vardaglig, pinsam och samtidigt sårbar situation som många unga kan känna igen sig i. Flera recensenter uppskattade att temat togs på allvar: identitet, normer, modet att stå upp för sig själv och kärlek i tonåren. Några kritiker funderade över om vissa scener blev för vuxna, för pinsamma för yngre tittare — men för många ungdomar var det just den ärligheten som gjorde att pjäsen berörde.
Scen Österlen – manus för barn/unga och deras tidigare föreställningar — ett exempel på lokal och ideell teater
Scen Österlen är en ideell teaterförening i Skåne som sedan 1999 engagerat barn och ungdomar i teater, musik och dans. Över 500 föreställningar har genomförts, med deltagande från många barn och ungdomar.
Bland deras tidigare produktioner finns föreställningar som spelats för barn och unga i små orter — med ambitionen att göra scenkonst tillgänglig även utanför storstäder. Skådespelare och medverkande är ofta ungdomar själva, tillsammans med ledare och inspiratörer. I sådana föreställningar får barnen själva vara en del av magin — som artister, deltagare och publik på samma gång.
Publik och anhöriga har ofta prisat Scen Österlens initiativ: att låta barn och unga själva uttrycka sig genom teater, att de får ta plats, träna samspel, ansvar och kreativitet. Ur ett kulturellt perspektiv har kritiker och granskare framhållit att ideella grupper som denna fyller en viktig roll: de når utanför de stora institutionerna, skapar lokal förankring, och är ofta mer inkluderande för barn i olika åldrar och bakgrunder. Vissa gånger har teknik, scenografi eller resurser varit enklare — men det har sällan påverkat hjärtat i föreställningarna. Tanken att delta och själva skapa tycks ha trumfat eventuella brister i produktion.
Ett fiktivt, typiskt exempel på en av deras föreställningar — vi kan tänka oss en klassisk saga eller ny berättelse — barn som leker, sjunger, dansar och tar ansvar själva. Den typen av produktion har ofta lyfts som ”teater med barn för barn”, med en särskild närhet och värme. Den kritiska kommentaren brukar röra det begränsade utrymmet, avsaknaden av tekniska effekter eller mindre proffsig ljud- och ljushantering — men samtidigt hyllas känslan av gemenskap och delaktighet.
Att lyfta fram dessa fem exempel är att ge en bild av bredden i scenkonsten för barn och unga i Skåne. Från dansföreställning som Invisible Rulers till ungdomsdrama som Vem fan säger emba, från proffsig scenkonst hos Skånes Dansteater till ideella initiativ som Scen Österlen — barn och unga erbjuds möjligheten att möta berättelser, bearbeta känslor, dansa, skratta och kanske känna igen sig själva. I en tid då digital underhållning konkurrerar med ”liveupplevelser” har teatern fortfarande en unik kraft: att skapa gemenskap, fantasi och reflektion i samma rum.
